Panikångest

Känslan att bli fri ångesten och den konstanta känslan av värdelöshet och oförmågan att se något som positivt är svår att beskriva. Dom dagar jag börjar lite smått nedstämd (till den grad som vem som helst kan känna) men fort vänder till en jättebra dag är det lätt att känna hur underbart det är att vara frisk från ångesten. Medans andra dagar, helt går på autopilot och uppskatningen för att må bra inte alls finns där, jag lixom glömmer lite att jag ens varit sjuk. Det är faktiskt rätt skönt, att få glömma det ibland.

 

Men jag har ett stort problem fortfarande, trots att jag aldrig får panik, ångest eller känner mig deprimerad längre. Det är min yrsel som vägrar ge upp. Så fort jag är uppe och går eller rör på mig svajar det och en känsla av obalans uppstår. Lite som när man är påverkad av alkohol, typ strax innan man börjar bli sådär lagomt självgod och börjar dansa sådär snyggt som ingen annan kan. Däremot känner jag mig inte alls yr när jag sitter still, rak i ryggen och t.ex. kollar på TV eller sitter på jobbet framför min dator.

 

Jag har givetvis sökt hjälp för dessa besvär hos VC flera gånger utan vidare resultat, det börjar som vanligt med att läkaren lyssnar noga och ser allmänt intresserad ut, sen sneglar denne över journalen ca 30 sekunder och tittar sedan upp och frågar: "Är du en stressad själ?". Då fick dom syn på att jag haft problem med ångest.

 

Jag försöker då förklara att jag inte haft ångest, eller varit deprimerad på en mycket lång tid. Att jag rör på mig, äter bra, sover bra, gör avslappningsövningar, går hos massör regelbundet, och i övrigt mår bra. Men det är samma sak varje gång, lämna blod, ta blodtryck och ibland vill dom göra EKG. Men allt ser bra ut, vilket jag inte skulle tro annat om för den delen. Sen skickar dom hem mig fast jag vill ha mer utredning.

 

Efter att ha kollat på div bloggar som har samma problem verkar det inte vara ovanligt att läkarna uppenbarligen inte vill ta i sådanna problem som yrsel om det inte finns en quickfix att tillämpa på plats.