Undvik inte kamp eller flyktresponsen
Eftersom vi av naturliga skäl undviker att utsätta oss för fara som normalt aktiverar kamp eller flyktresponsen, t.ex. hoppa ner i tigerburen på Kolmården eller stoppa in fingret i ett öppet el-skåp. Vilket är en ganska sund inställning, eftersom det är ju trots allt farligt och det vet vi sedan innan (antingen erfarenhetsmässigt eller sedan innan inlärt). Men låt säga att vi skulle ramla ner i tigerburen, då kommer precis som när jag gick till affären och handlade, kamp eller flykt sättas in automatiskt. I tigerburen står det i direkt proportion att få kamp och flyktkänsla, då vi vet att det är farligt. För där kan vi faktiskt dö! Men till den stora frågan, varför får jag kamp och flyktkänsla av att gå i affären? Tror jag att ICA-stig kommer köra över mig med trucken? Finns det verkligen någon fara där inne som jag behöver vara rädd för? Svaret är Nej (för min del). Men… varför är jag då rädd? När jag i efterhand säger att jag inte är rädd?
Det har varit väldigt viktigt för mig, att utmana mina panikångestframkallande platser, att inte undvika dessa bara för att det varit jobbigt. Det har varit ett långt och påfrestande jobb att utsätta sig för det. Men den dagen man står i butiken och tänker, ”Det är ju ingen fara, det här går ju bra” känns det riktigt skönt.
Det är lustigt när man tänker på det, att det faktiskt är så illa att det känts som man hoppat ner i tigerburen när man egentligen bara ska köpa ett paket mjölk på ICA.
