Dålig sömn
Om jag haft en dålig natts sömn känns det mer eller mindre alltid dagen efter, jag har betydligt svårare att stå emot ångest och avleda mina ångestframkallande tankar. Att vara småbarnsförälder ökar inte heller direkt chansen att få en god natts sömn, men jag är glad om jag får mer än 3h sammanhängande sömn på en natt.
Konsten att somna har jag inte riktigt lärt mig än heller, ligger ofta vaken 1-3 timmar innan jag äntligen somnar på kvällarna, vilket är väldigt frustrerande. Tänker på allt möjligt, dock oftast sånt som ger mig ångest. Och det är väldigt svårt att sluta tänka på det. Även om jag medvetet försöker leda in mig på andra tankar så ramlar jag automatiskt tillbaka till dom dåliga tankarna. Har jag otur kryper även ångesten upp och så sitter jag fast i den ett tag också, men det är tack och lov sällan.
Enligt min psykolog så är det väldigt viktigt att få sova bra för att fungera optimalt, men hur jag ska lösa mina problem vet jag inte riktigt. Att komma förbi att bli sängliggande finns det lösningar på, t.ex att man inte lägger sig förens man vet att man kan sova, och att alltid gå upp t.ex. 08.00 varje dag, även helger för att ge kroppen en rutin – sen så får man absolut inte ta sig en stödvila på dagen även om man är helt slut. Men det finns inga bra förslag för småbarnsföräldrar dock. Sova på soffan kunde vara ett alternativ om det inte var för att min sambo jobbade och inte jag.
Får väl helt enkelt ”rycka upp” mig och ”stå ut” ett tag till. Ska skriva om dessa uttryck i mitt nästa inlägg.
