Kamp eller flyktrespons
Ett vanligt morgonmöte på avdelningen, som jag varit på 1000ggr förut. Jag skulle prata ca 10min om lite planer för kommande året inför ca 50-60 personer, inget konstigt egentligen. Men några minuter innan började jag känna mig alldeles svettig, skakningar och ett hårt bultande hjärta. För många låter det som vanlig nervositet, men för en person som aldrig haft problem med den för mig enkla uppgiften att prata 10minuter blev det väldigt jobbigt. Sen kom känslan av att få svårt att andas och ostadighetskänslor, samtidigt kom tankar som ”Dom lär ju tro att jag blivit knäpp” eller ”är han sjuk?”. Med alla symptom och tankar som jag upplevde under den korta stunden gjorde det omöjligt för mig att vara kvar, jag ursäktade mig snabbt och sa att det kommer tas vid ett senare tillfälle. Direkt efter började jag att analysera hur det lät när dom orden kom ur mig, för mig kändes det som att jag stammade på varje ord jag sa, och sa jag det ens i rätt ordning?
Det var min första panikattack.
Det har alltid känts som att alla analyserar mitt beteende, men i själva verket är det nog inte många som verkligen lägger märke till hur jag mår.
Efter den dagen kom det bara fler ställen som utlöste attacker, även om till en början inte alls var lika tätt som efter någon månad.
· Handla i affären
· Gå till Frisören
· Äta på resturang
· Vara bland mycket folk
· Samtala med nytt okänt folk
· Köra bil
Listan kan göras lång.
