Yrsel
Känslan att bli fri ångesten och den konstanta känslan av värdelöshet och oförmågan att se något som positivt är svår att beskriva. Dom dagar jag börjar lite smått nedstämd (till den grad som vem som helst kan känna) men fort vänder till en jättebra dag är det lätt att känna hur underbart det är att vara frisk från ångesten. Medans andra dagar, helt går på autopilot och uppskatningen för att må bra inte alls finns där, jag lixom glömmer lite att jag ens varit sjuk. Det är faktiskt rätt skönt, att få glömma det ibland.
Men jag har ett stort problem fortfarande, trots att jag aldrig får panik, ångest eller känner mig deprimerad längre. Det är min yrsel som vägrar ge upp. Så fort jag är uppe och går eller rör på mig svajar det och en känsla av obalans uppstår. Lite som när man är påverkad av alkohol, typ strax innan man börjar bli sådär lagomt självgod och börjar dansa sådär snyggt som ingen annan kan. Däremot känner jag mig inte alls yr när jag sitter still, rak i ryggen och t.ex. kollar på TV eller sitter på jobbet framför min dator.
Jag har givetvis sökt hjälp för dessa besvär hos VC flera gånger utan vidare resultat, det börjar som vanligt med att läkaren lyssnar noga och ser allmänt intresserad ut, sen sneglar denne över journalen ca 30 sekunder och tittar sedan upp och frågar: "Är du en stressad själ?". Då fick dom syn på att jag haft problem med ångest.
Jag försöker då förklara att jag inte haft ångest, eller varit deprimerad på en mycket lång tid. Att jag rör på mig, äter bra, sover bra, gör avslappningsövningar, går hos massör regelbundet, och i övrigt mår bra. Men det är samma sak varje gång, lämna blod, ta blodtryck och ibland vill dom göra EKG. Men allt ser bra ut, vilket jag inte skulle tro annat om för den delen. Sen skickar dom hem mig fast jag vill ha mer utredning.
Efter att ha kollat på div bloggar som har samma problem verkar det inte vara ovanligt att läkarna uppenbarligen inte vill ta i sådanna problem som yrsel om det inte finns en quickfix att tillämpa på plats.
Att bli bättre
Tyvärr som så många andra som skrivit om sin ångest och depression så slutar dom flesta efter att dom börjar känna sig bättre, och det är väl just den resa dom flesta i samma situation kanske vill höra. Om inte annat behöver höra. Om hur det är att bli bättre! För det är väl det vi alla vill uppnå, att få må bra igen!
Jag vill inte påstå att jag är som för 3 år sedan, men jag mår så himla mycket bättre om jag jämför med hur jag mådde för 1 år sedan. Om jag mådde 10 av 10 för 3 år sedan, och 1 av 10 för ett år sedan, så mår jag 8.5 av 10 nu. Det känns bra!
Men jag har fortfarande problem med yrsel och min hypokondri, Hittills sedan ångesten började har jag "haft" Kritiska problem med hjärtat, MS, olika former av cancer, symptom för stroke m.m. Det har varit bra ett tag nu, men har återigen haft oregelbunden hjärtrytm och en darrande känsla från vad jag bedömmer är hjärtat. Den stora skillnaden nu är att jag får inte panik av det, jag blir inte helt knäckt som jag blev innan. Jag kan släppa det.
Mitt bästa tips för att ni ska komma ur denna onda cirkel: Sluta googla på alla symptomer! Åk till hälsovårdscentralen och få en proffesionell bedömning av läkare istället!
Efter att jag blivit bättre i min ångest och depression har det lätt blivit att jag glömt bort hur dåligt jag mådde bara för ett litet tag sen, och på sitt sätt är väl det väldigt skönt att bara glömma för ett tag? Men det är också viktigt att inte glömma att man är lite känsligare än tidigare. Jag märker av direkt när mitt välmående sjunker, och ignorerar inte det längre. Oftast har det väldigt logiska anledningar, t.ex. att jag jobbat mycket, sovit lite eller dåligt, ätit dåligt eller bara haft det allmänt stressigt. Då tar jag tag i det direkt, ser till att jag får den tid jag verkligen behöver. Om jag inte gör det, då kommer jag bli sämre igen - och det tar flera veckor innan jag tar mig till en "OK" nivå igen. Det är inte värt det, så lyssna på din kropp direkt. Jag vet själv att jag kände "nu när jag endå mår bra så kör vi" och ville inte inse att jag inte riktigt orkade som förr.
